Grottbjörnens folk är skriven av Jean M. Auel och är översatt av Mikael Mörling. Jean M. Auel är född 1936 och hon kommer från Amerika. 1977 började Jean M. Auel fundera på att skriva en bok om en flicka som levde under istiden. Så hon läste alla böcker om arkeologi och antropologi. Boken släppte hon år 1980.
Bokens original titel är The Clan of the Cave Bear. Förlaget är bra böcker.
Grottbjörnens folk handlar om Ayla. När Ayla är fem år dör hennes föräldrar i en jordbävning. Hon ger sig av ut på vandring för att överleva. När hon blir anfallen av ett grottlejon så är hon så svårt skadad att hon nästan inte kan gå. När Ayla inte har långt till döden så hittar medicinkvinna Iza henne. Iza kommer från en helt annan klan än vad Ayla gör, och de pratar helt olika språk. Iza tar hand om Ayla som om hon vore sitt eget barn. När Ayla blir äldre så börjar de andra i klanen att märka hur annorlunda Ayla är och hon gör flera misstag som hon får sota för.
I den här boken så är det männen som har makten. Kvinnorna finns där för att laga mat och för att föda barn. Sen så fanns det en kvinna som var lite viktigare än de andra. Det var Iza, eftersom hon var medicinkvinna av den högsta klassen så var hon väldigt viktig för klanen, och hon behandlades med respekt av de flesta.
Grottbjörnens folk är en serie av sex böcker. Jag har bara läst första boken, men eftersom jag tyckte om den så håller jag på med Hästarnas dal just nu och det är andra boken i serien.
När jag läste om Ayla kom jag att tänka på boken Törnfåglarna som är skriven av Colleen McCullough. I den boken får man också följa en liten flicka under sin uppväxt till vuxen kvinna. Meghan är bortglömd i sin familj, ingen bryr sig om henne för att hon är flicka. Ayla blir ensam när hennes föräldrar dör. Så båda flickorna är ganska så ensamma. Det är en likhet mellan böckerna. I övrigt finns det väldigt stora skillnader, till exempel att det skiljer tolvtusen år mellan flickornas uppväxt.
Den här boken var annorlunda men väldigt spännande och lärorik. Den liknar ingen annan bok jag läst tidigare. Den är inte baserad på en sann historia, men när jag läste boken så kändes det som om allting var väldigt verkligt. Det kändes verkligt för att det var så många bra miljö- och personbeskrivningar.
Vanligtvis när jag läser brukar jag läsa ut en bok på en till två veckor, men den här boken tog längre tid. Det var inte för att den var tjockare eller längre än de som jag brukar läsa utan den här behövde jag fundera lite under tiden jag läste. Jag kunde låta boken ligga ett par dagar och sen läsa igen. På så sätt så förstod jag mer vad boken handlade om än om man läser jättesnabbt. Jag fungerar i alla fall så att när jag läser en bok snabbt så glömmer jag bort vad boken handlade om efter någon vecka. Jag tror att det var smart att jag läste den här boken så pass långsamt så att jag hängde med, för det var rätt så många svåra ord och en hel del läkemedel och örter som var bra att komma ihåg.
Jag skulle rekommendera den här boken till folk över 14. Det är en bok för unga och vuxna, för språket passar både äldre och yngre. Gillar man en bok med spänning så skulle jag verkligen rekommendera Grottbjörnens folk.
”Grottlejonet vrålade av besvikelse när det kom fram och fann att det inte kunde nå sitt byte. Barnet skakade när hon hörde det vilda lätet alldeles intill och stirrade stel av skräck på lejontassen med de väldiga klorna som sträcktes in genom öppningen.”
Jag tyckte att det här citatet ger en bild av hur ensam Ayla var. Jean M. Auel använde ett målande språk tycker jag, och jag ser fram emot att läsa dom andra böckerna.
Elin (:
