Jag har läst en underbart bra bok. Den heter Ensamma hjärtan och hemlösa hundar. Jag
hade inte tänkt läsa den egentligen men sedan gav jag den en chans i alla fall
för att jag hade ändå inget att läsa och det slutade med att jag läste ut den
på två dagar. Den här boken kändes verklig, jag kunde leva mig in i huvudrollen
och förstå precis hur hon kände tack vare bra beskrivningar.
Boken handlar om Rachel. När hennes moster Dot dör så har
hon testamenterat över allt hon äger till Rachel. Det vill säga hennes hus och
framförallt hennes hund stall. Rachel flyttar ut till landet för att ta itu med
Dots hus men även för att ta itu med sitt spruckna hjärta och för att ta reda
på vad hon ska göra med livet…
I den här boken får man följa ett gäng olika
kvinnor med olika problem, deras lösningar men framförallt hur hopflätad deras
framtid blir tack vare en liten (eller stor) hund.
Rachel som har bott i London under en stor del av sitt liv
med fina märkeskläder och fina restauranger, verkar förvånad över hur grönt,
fint och lugnt allting är ute på landet. När Rachel börjar komma in i rutinerna
i huset och med alla hundar från hundstallet verkar till och med en
storstadstjej som hon trivas.
Jag tyckte nästan synd om Rachel i början utav boken för hon
verkade hemskt stressad, sviken och framförallt väldigt uppgiven. Under bokens
gång så får Rachel en vändning och jag tror faktiskt att hon stormtrivs på
landet fast hon inte kan erkänna det för sig själv. Jag tror att det som gjorde
att hon nästan kändes som en helt annan person var nog att det var så många
människor och framförallt hundar som blev beroende utav henne och hennes kärlek.
Vilket gjorde att hon inte bara kunde tänka på sig själv.
Ensamma hjärtan och
hemlösa hundar tycker jag är en typisk feel good bok, för den gjorde mig
glad och lycklig. Den liknar en annan bok som jag har läst som heter En röd liten fågel i juletid. I båda
böckerna framgår det hur viktiga djur kan vara för människor. De här böckerna
bevisar egentligen för mig hur mycket man behöver en levande person i sitt liv.
Någon som tycker om en och som verkligen visar det på ett eller annat sätt.
Det sägs ibland att hunden är människans bästa vän. I den
här boken får man se två olika sidor på det uttrycket. Det vill säga man får se
hur hundar verkligen kan vara ens bästa vän och en som alltid finns där, en som
alltid lyssnar och som alltid kommer att älska en om man älskar den tillbaka.
Sedan får man också läsa om hur en del människor behandlar sina djur på ett
fruktansvärt sätt. I boken ger de exempel på hur en del människor slänger ut
hunden, när de inte vill ha den längre och låter den svälta, hur en del binder
fast hunden vid en container för att den inte ska följa efter. Det sticker till
i mitt hjärta varje gång jag läser om något sådant. En del människor behandlar
djur som om de vore leksaker och det är väldigt viktigt att förstå att ett djur
är mycket mer än en leksak.
Ett litet stycke från boken där de som jobbar i hundstallet har skrivit en kort sammanfattning om en utav hundarna som jag tyckte var fint:
Jag heter Bertie och jag är omkring ett år gammal. Min husse och matte tog mig med på en promenad i parken men sedan åkte de sin väg utan mig. Jag försökte springa ifatt dem, men jag var inte snabb nog, som ni ser har jag mycket korta ben. Jag önskar att någon ville komma och hämta mig, för det känns inget vidare att vara ensam. Vad jag längtar efter är ett par människor som är lika roliga som de själva. PS När jag blir stor kommer jag att älska långa promenader, även om jag ser ut som en sån som bara ligger och slöar framför brasan.
